Flyga drake & kärlek
Gick en liten runda idag efter skolan och fick följe av en kille i klassen som skulle till tåget. Inhandlade lite grönsaker, frukt, vatten och bröd eftersom jag gjorde slut på det i morse. Strax ska jag laga till lite mackaroner, korv och grönsaker. Mums! Längtar faktiskt haha. Har börjat läsa boken jag fick låna av Josefina; Flyga drake. Kanske någon som känner igen titeln då det är boken bakom filmen med samma namn. Den var lite seg de första sidorna, men när jag väl kom in i den var den riktigt bra. Var verkligen spännande att läsa och svårt att lägga ifrån sig boken. Efter en bra stund slutade jag att läsa och gick ner för att hälsa på Sumi som jag träffade när vi var på picknick i Captai (om ni minns). Hon och hennes rumskamrater var jättetrevliga. Inte jätteduktiga i engelska, men efter ett tag kom vi på ett system som gjorde att vi fattade varandra bättre. Vi drack te, åt sockerfria kakor (riktigt goda!) och lite annat starkt kryddat snacks de hade köpt i kantinen. Den ena tjejens pojkvän ville prata med mig så då fick jag prata med honom också. Så är det här; träffar man någon vill gärna denne att man ska prata med deras släktingar. Har hänt ett antal gånger.
Just det! Hennes föräldrar vet om att hon har en pojkvän. Riktigt ovanligt eftersom det strider mot deras kultur. Föräldrarna däremot tyckte om honom och var glada för hennes skull. Jag blev riktigt förvånad. Prepa och Prince som jag umgåtts med tidigare är ett par sedan ett och ett halvt år, men hon skulle aldrig kunna berätta om honom för hennes föräldrar. I alla fall inte innan han har ett bra jobb. Fast de har ett annat problem också. Han är muslim och hon buddhist. Det är inte särskilt acceptabelt att två individer med olika religion får vara tillsammans och hennes pappa håller tydligen väldigt hårt på detta. Jag skulle inte kunna föreställa mig hur det är att inte kunna berätta för sina föräldrar att man älskar någon och vill leva ihop med denne. För mig som inte är van vid deras kultur samt uppväxen i en helt annan kultur är detta ganska oförståeligt. Jag tycker det låter så hemskt! Särskilt om man tvingas gifta sig med någon man inte älskar som också förekommer här. Professor Golam som vi åt middag hos när vi var i Dhaka, har nyss gift bort sin dotter med en man hon inte kände. Vi fick se filmen från bröllopet och de såg så stela ut. Log eller skrattade inte när de skulle vara med på kort.
Skrev ju att jags kulle ta lite kort på den fina konsten de har gjort på gatorna här inför International Mother Language Day. Här kommer två kort. Svårt att ta bra kort då man skulle behöva vara rakt ovanför dem och vissa målningar var så stora.


Fåglar, fiskar och en del människor, samt olika sorters mönster var populärt.
26 dagar kvar älskling! Snart kan vi krama om varandra igen =). Älskar dig!

filmen är ju jättebra så tror säkert boken är myyyycket bättre :)
gud vad jobbigt att inte kunna berätta att man har pojkvän och speciellt om man har olika religioner och det inte är acceptabelt.... man får hoppas att kärleken övervinner allt!!! <3
Det är verkligen otroligt vad det skiljer mellan våra kulturer. Det känns som om de lever kvar i medeltiden någonstans när det gäller att gifta bort döttrar och söner. Det där med religionen är en annan historia. Du kommer i håg den familjen vi träffade som kom från Bosnien. Mamman var från en religion och pappan från en annan. De kunde inte vara kvar i sitt land på grund av att de hade olika religioner.
Vi kan nog konstatera att vi har det rätt bra i Sverige eller hur. Här har vi ju riktiga toalettstolar att sitta på.....ha, ha på tal om viktiga saker...