Igår började magen spöka igen, värre än tidigare. När jag skulle sova mådde jag illa hur jag än låg och jag kunde inte somna förrän vid tretiden. Jag var rädd att om jag skulle gå upp så skulle jag spy och det ville jag ju inte, så låg kvar i sängen och tvingade mig själv till söms. Skulle ha haft lektion idag vid nio, samt ett möte med en snubbe från finansdepartementet för att kunna börja mina konstnärslektioner. Ska bli riktigt roligt! I alla fall, jag kände att det var bäst att stanna hemma idag då jag fortfarande känner i magen. Har lyckats äta en banan, en macka och en halv pannkaka och det är åtminstone något. Vissa av bananerna här har kärnor i sig. Jag blev riktigt chockad när jag såg det första gången. Men bananerna är lätt mycket godare än bananerna hemma i Sverige. Imorgon ska jag nog kunna ge mig ut i det fina vädret igen. Har trots allt inte varit lika farligt med magen idag som på natten. Får hoppas att det försvinner helt och hållet snart!

En sak som jag trodde att jag inte skulle klara av så bra var det jag hade hört om tiggare. Har aldrig stött på det tidigare. Dock tycker jag inte att det har varit så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Visst känner jag mig taskig när jag inte ger pengar eftersom jag har så mycket mer pengar än vad som är normalt här. Priserna är otroligt låga, i alla fall om man kommer från ett land med så mycket bättre ekonomi än Bangladesh. Något som kan vara jobbigt med tiggare är att en del tiggare lätt kan springa efter en tuk tuk och rent av förfölja en tills de tröttnar. Ett scenario som är vanligt där vi bor är att tiggarna knackar och rycker i dörren in till varje hem. Här har dörrarna bara enkla hänglås, men är man hemma är det bara en regel som sitter för på insidan och den känns inte särskilt säker när de rycker och har sig.

David kommer hit den 22 mars. Jippi!! Som jag längtar tills du kommer älskling!