Nu är jag klar med målningen på Fozzie. Är inte helt nöjd, men det blir jag aldrig. Tycker den är okej men inte mer. Här är resultatet i alla fall. Ge mig lite kritik om du kan mormor ;) Ska påbörja tavlan på mig och David härnäst.



Har minst 20 riktigt kliande bett av myggor eller myror på mina fötter. Arafat, en kille i klassen var riktigt hjälpsam och ringde sin bror som är läkare. Sedan bar det av till närmsta apotek och jag handlade antiseptisk vätska och en salva mot klådan. Hoppas det hjälper, knappt jag står ut!

Jag har pratat med min underbara älskling både igår och idag. Det var så härligt! För skype har inte varit särskilt samarbetsvillig sedan jag flyttade hit. Uppkopplingen är inte alltid den bästa men ändå över förväntan!

22 dagar kvar älskling! Älskar dig <3

Jag har aldrig blivit så glad för att se vatten i hela mitt liv! Har gått hela dagen och väntat på vatten eftersom jag verkligen behövde duscha. Känner mig så äcklig när jag går runt helt svettig hela tiden. Men nu har det löst sig! Och jag tyckte inte ens att vattnet var för kallt idag :D. Så härligt var det!

Hela dagen har snart passerat och vi har inget vatten förutom det lilla som precis täcker bottnen i tunnan. Jag behöver verkligen en dusch! Det har varit riktigt varmt idag och jag har varit ute och gått en liten runda. Jag hoppas verkligen inte att det kommer vara så illa de flesta dagarna jag är här. Fast vad kan jag göra, det är bara att stå ut. Är ju en del av livet här och en del av den erfarenhet jag får av att vara i ett u-land. Jag lär mig så otroligt mycket av att vara här och jag uppmanar alla som får chansen att åka till ett u-land att ta den möjligheten. Det är inget du någonsin kommer att glömma! Elen har varit ganska okej idag, igår var det ungefär lika illa som i förgår men den tittade in i någon kvart då och då i alla fall.

Igår såg jag min första flygande kackerlacka! Den var så stor! Hade troligen legat under tidningarna här inne, men sen när strömmen gått och varit borta en bra stund vågade den titta fram. Sprang in till mina grannar och bad dem hjälpa mig och efter en stund var den död. Jag var verkligen tacksam. När jag vaknade under morgonen när det var bönerop hörde jag en kackerlacka som sprang runt i rummet. Plötsligt hörde jag hur den lyfte från marken och flög. Jag var livrädd trots att jag var under myggnätet. Kan få för mig att den lyckas bryta sig in. Jag vet, jag är löjlig, men jag kan inte hjälpa det!

Här känns det som att det inte finns någon helg. Visserligen är fredag en helgdag, men det är som tidigare skrivet den enda helgdagen i veckan. När man är ledig hittar man inte på något speciellt. Hemma är helgerna det de flesta ser fram emot. Särskilt jag, för då kan jag träffa David!

23 dagar kvar! Älskar dig David <3

Skulle ha haft en lektion med Mir idag men den blev inställd. Har haft fyra inställda lektioner av sex på bara fyra dagar. Har troligen missuppfattat Rawshons uppgift med. Tänker prata med henne om detta på lördagens lektion. Vill ha mer information om uppgifterna jag ska göra. Är så van vid att läraren skriver ut uppgiften med tydliga instruktioner, samt sidantal. Så går det inte till här och det har jag svårt att anpassa mig till. Måste be henne och de andra lärarna att förklara mer noggrant för mig.



En dammsugare är inget som används vid städningen här. Istället används en kvast som jag tror består av bitar från ett bambuträd. Den funkar faktiskt förvånansvärt bra, men det är tur jag bara städar rummet för annars hade jag gått runt med kutad rygg hela dagarna. Vattnet har varit borta under stora delar av dagen. Jag började tvätta vid tiotiden och var inte klar förrän klockan var närmare fyra på eftermiddagen. Nu är all tvätt upphängd i alla fall. Mitt emellan ”vattenpauserna” kollade jag på några avsnitt av Vänner, pluggade lite och lagade mat.

Jag skulle ha ätit makaroner och korv men de där sabla myrorna bröt sig in i min burk. Hatar dem! De förstör min mat och mina mackor. Blev till att koka lite nudlar och göra en omelett med tomat och lök i. Tappade det första ägget. Klant! Men omelett, makaroner och ketchup visade sig vara en riktigt god kombination. Simpelt. Men gott!

24 dagar kvar! Det närmar sig sakta men säkert älskling. Älskar dig <3

… i sju timmar och sedan från och till med korta mellanrum under natten. Först var det inte så jobbigt för klockan var bara tre och jag hade besök av Prepa och hennes vänner. Vi hade börjat titta på en till skräckfilm eftersom de verkar vara så förtjusta i det. Plötsligt dog datorn och inte ens min laptop kan klara av ett strömavbrott på så många timmar. Det var fortfarande ljust ute och jag fortsatte läsa Flyga drake. De sista sidorna i boken lästes med en extralampa.

Jag tvingades gå på toa i totalt mörker, om man bortser från min ficklampa. Läskigt ändå! Allt vatten var slut och vi hade inte vatten förrän på morgonen igen. Duschen jag tänkte tagit igår kväll blev inte av och inte heller min matlagning. Fick bli mackor, inte bara till lunch, utan även till kvällsmat. Jag lyssnade på musik i min mp3 i några timmar, försökte ringa David, men min teckning på mobilen var kass under hela strömavbrottet. Till slut gick det ändå men det var inte länge vi hann prata innan min teckning försvann igen. Efter ytterligare någon timma dog även extralampan och jag hade bara min lilla ficklampa kvar. Det var i alla fall en liten tröst.

När klockan närmade sig nio gick jag och gjorde mig i ordning för kvällen. Jag lade mig i sängen och lyssnade på musik i någon timma till. Plötsligt badar rummet i ljus och jag hör jubel och applåder från alla tjejerna. Yes! Tänkte jag. Nu är strömmen tillbaka. Det visade sig att den bara var tillbaka för att försvinna någon minut senare. Jag hann inte mer än att starta datorn och från tjejerna hördes en ljudlig suck i kör. Gick och lyssnade på musik åter igen och efter några minuter kom strömmen tillbaka. Denna gången hann jag sätta igång datorn, men nätet krånglade och ville inte connecta. Några försök senare blev det kolsvart igen och nu gav jag upp. Gick och lade mig under myggnätet för sista gången den natten.

25 dagar kvar älskling! Saknar dig!

Visade sig att dagens lektion var inställd. Så inga lektioner idag igen. Denna gången var det bara för att de skulle ha ett möte om picknicken som äger rum den 2 mars. Jag ska inte med för de ska till Captai och där har jag redn varit. En lång livsfarlig och obekväm bussresa till orkar jag inte med på ett bra tag. Mötet var givetvis helt på bangla så fattar inte varför jag skulle vara med. Inte ett enda ord yttrades på engelska. Målade en stund idag, men jag är fortfarande inte nöjd. Vänster öga på Fozzie är i fel position och jag har försökt ändra det men har bara gjort det värre. Har säkert förstört hela målningen nu! Nej, men det hoppas jag verkligen inte! Ska försöka fixa till det när den har torkat mer, får ta vila några dagar.

Gick en liten runda idag efter skolan och fick följe av en kille i klassen som skulle till tåget. Inhandlade lite grönsaker, frukt, vatten och bröd eftersom jag gjorde slut på det i morse. Strax ska jag laga till lite mackaroner, korv och grönsaker. Mums! Längtar faktiskt haha. Har börjat läsa boken jag fick låna av Josefina; Flyga drake. Kanske någon som känner igen titeln då det är boken bakom filmen med samma namn. Den var lite seg de första sidorna, men när jag väl kom in i den var den riktigt bra. Var verkligen spännande att läsa och svårt att lägga ifrån sig boken. Efter en bra stund slutade jag att läsa och gick ner för att hälsa på Sumi som jag träffade när vi var på picknick i Captai (om ni minns). Hon och hennes rumskamrater var jättetrevliga. Inte jätteduktiga i engelska, men efter ett tag kom vi på ett system som gjorde att vi fattade varandra bättre. Vi drack te, åt sockerfria kakor (riktigt goda!) och lite annat starkt kryddat snacks de hade köpt i kantinen. Den ena tjejens pojkvän ville prata med mig så då fick jag prata med honom också. Så är det här; träffar man någon vill gärna denne att man ska prata med deras släktingar. Har hänt ett antal gånger.

Just det! Hennes föräldrar vet om att hon har en pojkvän. Riktigt ovanligt eftersom det strider mot deras kultur. Föräldrarna däremot tyckte om honom och var glada för hennes skull. Jag blev riktigt förvånad. Prepa och Prince som jag umgåtts med tidigare är ett par sedan ett och ett halvt år, men hon skulle aldrig kunna berätta om honom för hennes föräldrar. I alla fall inte innan han har ett bra jobb. Fast de har ett annat problem också. Han är muslim och hon buddhist. Det är inte särskilt acceptabelt att två individer med olika religion får vara tillsammans och hennes pappa håller tydligen väldigt hårt på detta. Jag skulle inte kunna föreställa mig hur det är att inte kunna berätta för sina föräldrar att man älskar någon och vill leva ihop med denne. För mig som inte är van vid deras kultur samt uppväxen i en helt annan kultur är detta ganska oförståeligt. Jag tycker det låter så hemskt! Särskilt om man tvingas gifta sig med någon man inte älskar som också förekommer här. Professor Golam som vi åt middag hos när vi var i Dhaka, har nyss gift bort sin dotter med en man hon inte kände. Vi fick se filmen från bröllopet och de såg så stela ut. Log eller skrattade inte när de skulle vara med på kort.

Skrev ju att jags kulle ta lite kort på den fina konsten de har gjort på gatorna här inför International Mother Language Day. Här kommer två kort. Svårt att ta bra kort då man skulle behöva vara rakt ovanför dem och vissa målningar var så stora.





Fåglar, fiskar och en del människor, samt olika sorters mönster var populärt.

26 dagar kvar älskling! Snart kan vi krama om varandra igen =). Älskar dig!

Två inställda lektioner idag och det visade sig bara vara två lektioner som jag skulle haft. Så idag har jag varit ledig. Har suttit uppe på taket, pratat med en hel del tjejer som bor här, lyssnat på musik och pluggat lite. Alla blir lika förvånade när jag berättar att jag kan bangla och vill självklart höra mig prata.


Jag tog en bild på mig själv när jag pluggade i mina tuffa solglasögon :P



Här är fåglarna inte alls lika rädda som hemma. Ingen zoom.

Har gjort soppa idag igen, men imorgon får det bli mackaroner och kycklingkorv. Något nytt och köttigt! Självklart ska jag äta en massa nyttiga grönsaker också. Det blev ingen målning idag heller för jag ville vänta med att måla tills det torkat lite i alla fall. Så svårt att fortsätta måla när all färg är ny. Håller på att måla kanterna också då det är en Canvastavla. Imorgon har jag bara en lektion, så tänkte jag skulle måla lite då, antingen innan eller efter. Inte bestämt mig än. När jag målar känner jag mig så glad för då flyr jag undan verkligheten lite. Samma när jag lyssnar på musik eller kollar på ett avsnitt av Vänner. Men jag älskar verkligen att vara här, och atmosfären av alla dessa glada, sjungande människor i denna vackra natur är så härlig. Det är bara en sak som är riktigt jobbig ibland och det är att vara ifrån dig älskling. Fast det är inget vi inte klarar av, för vi har ju varandra ändå =)

27 dagar kvar älskling.. Snart ses vi! =)... Love u <3

Vaknade riktigt tidigt idag, redan halv sju. En timme innan jag brukar gå upp. Detta bidrog till att jag hann med att tvätta, göra omelett och köpa rooti (tortillasbröd). Har ätit rooti och omelett med tomat och lök till frukost nu några mornar. Brukar göra omelett själv, fast kan inte säga att jag är duktig på att få det att se ut som en omelett för jag råkar bara ha sönder den hela tiden när jag ska vända den. Kan bero på att jag har så mycket tomat och lök i. Gott ju! Tycker inte det spelar någon roll hur det ser ut, för gott är det i alla fall ;). Har glömt att nämna det men jag prövade faktiskt att baka rooti hemma hos Atique en kväll. Vi var lite hungriga vi svenskar och blev inte riktigt mätta på soppan vi hade kvar. Därför testade jag att baka och Eva-Lotta stekte till dem. Vi lyckades ändå ganska bra för att vara första gången. Och jag kan ärligt säga att mina smakade mycket bättre än de dem gör här i kantinen.

Tvätta gör jag i en stor spann, och sköljningen är inte det roligaste direkt. Fick många miner och undrande blickar när jag sköljde ett plagg i taget över handfatet. Man skulle tydligen skölja det i en annan spann. Får väl testa det någon gång, men det verkar gå mycket långsammare och jag har inte tålamod nog för det. Kläderna hänger jag upp här utanför rummet och de torkar riktigt snabbt nu när det är runt 30 grader varmt varje dag.

Hade tre lektioner idag men kunde bara gå på två eftersom första lektionen gick över tiden. Jag läser ju kurser ifrån olika år och då är det riktigt tajt med schemat. Hade lärarna dock kunnat hålla på schemat hade jag klarat mig till varje lektion. Förutom när jag har Public Relations och Laws Relating to Mass Media på tisdagar, för då går de på samma tidpunkt. Har förresten fått en uppgift i den senare av de två nämnda kurserna. Ska skriva ihop vad jag anser är ”Freedom of the Press”. Uppgiften ska vara inlämnad den 28 februari och jag ser verkligen fram emot att få göra den. Jag älskar att skriva texter som inte kan anses vara rätt eller fel, för det är ju vad jag anser. Har fått en uppgift i News Editing and Display också, där jag ska göra en tidningslayout bestående av en framsida. Måtten räknas i inch och jag ska klippa, klistra och räkna. Lite annorlunda eftersom kursen ges i ett utvecklingsland. Hemma skulle man högst troligt lärt sig detta i ett dataprogram, om inte Indesign, något liknande. Ser ändå fram emot uppgiften eftersom det handlar mycket om teoretisk bakgrund, för inte kan huvudnyheten synas minst av alla till exempel.

Efter målningen idag gick jag tillbaka till mitt rum och efter en stund kom Prepa förbi. Jag introducerade henne för Vänner och hon tyckte faktiskt serien var rolig. Inte många av de jag frågat som tycker det är lika roligt som jag! Jag lagade mat; äggnudlar med broccoli, tomat, ett ägg och lite ost (”Den skrattande kon”). Blev smaskigt! Undvek att röra i några myror, de smakar ju ingenting ändå ;). Efter Vänner tittade vi på Mirrors (2008), en av tidernas bästa skräckfilm. Tror inte hon tyckte den var så bra dock. Hela filmen tog kanske en halvtimma att kolla på för hon spolade en massa :P

28 dagar kvar tills vi ses älskling! Älskar dig så mycket <3

För alla som dog och kämpade för det bangladeshiska språket,
lämnades sådana här kransar vid monomentet.


Ganska så många kransar, och än är inte alla ditlagda. Man var tvungen
att ta av sig skorna för att gå dit och lägga dit kransarna.


Jag i min nya salvar camiz som Liina har sytt. Hon i mitten av oss tjejer.
Hon till vänster är Prepa, vänster om henne är Prince. Fråga mig inte
varför han kallas så för det har jag glömt fråga. De var i alla fall riktigt
trevligt sällskap och jag kommer säkerligen umgås mer med dem.
Skämtsamma och lätta att prata med!

Åh vet ni vad! Jag har sett eldflugor ikväll. Verkligen jättefint!

29 dagar kvar älskling =D Älskar dig!

Idag har jag ätit en slags Hawaiipizza med kyckling, ananas och ost. Måste säga att det är godare med svensk pizza, men man tar väl vad man haver ;)... Degen var tjock och pizzan var liten, smakade ganska mycket olja med, men det dög och jag var överlycklig i några minuter. Har shoppat solglasögon, en ny Salvar Camiz och en massa mat! Fick en svartvit Salvar Camiz av Liina med till imorgon, för då är det den dagen då de firar att deras språk blev erkänt. Ska bli kul och ska försöka ta en massa kort, särskilt på de fina konstverk de har målat på gatorna här på campus. Riktigt häftigt!


Kolla in vilken maffig pizza ;)

När vi kom tillbaka till vårt rum stack jag iväg och duchade för usch va svettigt det var på hemresan. Satt riktigt trångt i bussen och längst fram precis vid framrutan, var livrädd. Hade inte sett så ljust ut om bussen skulle krockat. I alla fall när jag hade duchat hade jag ett jättelångt samtal med älsklingen. Det var så härligt! Har saknat att kunna prata med dig så här. Älskar dig så mycket!

Efter vårt långa samtal åt jag mackor men några myror hade smitit in så har med all säkerhet fått i mig några sådana också. Mumsigt! Nej, usch va äcklad jag kände mig när jag såg myrorna i efterhand. Har nämligen sådana myror på skrivbordet varje dag. En hel flock. Inte så mysigt som ni kan tänka er. När jag berättade detta för en av bangladesharna som är i Sverige nu sa han bara att det var bra för mig, för då lär jag mig att utveckla min simningsförmåga. What?

30 dagar kvar tills du kommer hit älskling! <3



 

Hur går det till? Jo, när läraren kommer in i rummet ska man ställa sig upp tills han ger signal att man får sätta sig ner igen. Och efter nästan fyra veckor är jag fortfarande siste ”man” upp. Men jag tror inte jag är lika sen som jag varit innan. När närvaron tas av vissa lärare och de ropar upp ens namn ska man ställa sig upp och säga ”Yes, Sir” eller Madam, beror på om det är en manlig eller kvinnlig lärare så klart. När jag prövade det igår skrattade alla åt mig. De trodde väl att jag inte skulle våga eftersom jag var ny och ovan vid deras sätt, men jag ville vara lite rolig och göra ett försök. ;)

På lektionen i Public Relations idag tog Mir upp att jag var den enda som lämnat in uppgiften som han gett till klassen. Då fick jag i uppgift att förklara vad jag hade tänkt på för åtgärder till problemet som uppstod av att kinesiska företag har producerat mjölkpulver som lett till sjukdomar. Jag förklarade att jag hade velat göra en SWOT-analys på företagen och varför. Vidare tyckte jag det var viktigt att företagen visar att de tar problemet på allvar och att de jobbar på en lösning. Detta ledde till att hela föreläsningen handlade om att Mir skulle förklara vad en SWOT-analys var. Lektionerna här är knappt en timme långa, vilket känns väldigt lite om man jämför med de två eller tre timmar man har hemma i Sverige för varje föreläsning. Hela skolsystemet här påminner om gymnasiet i och med att kurserna löper parallellt med varandra och dessutom är minst ett år långa. Dock är schemat mycket svårare att följa än de scheman vi hade på gymnasienivå. Just det! Mir sa förresten idag att jag fick åka hem den 4 juni, så nu är det inga problem alls längre. Skönt =)

Idag innan lektionen startade fortsatte jag med min målning, nästan klar nu. Är dessutom ganska nöjd, helt nöjd är jag aldrig. Men vill inte visa resultat förrän jag är helt klar och ännu mer nöjd. Efter lektionen gick jag och några klasskompisar upp till ett fint ställe på området, väldigt nära där jag bor. Vi var väl där i två timmar, strosade runt och pratade. Såg bananträd, men tyvärr bara gamla. Ska försöka hitta något bananträd med bananer i och ta kort. Ganska häftigt tycker jag. En massa fruktträd har de här! Mango bland annat Anna ;)

Imorgon ska jag in till stan och handla mat! Ska handla kycklingkorv i konservburk. Yes, något köttigt! Asgar sa förresten häromdagen att han skulle bjuda hem mig någon mer gång eftersom jag var så förtjust i den kycklingen han och hans fru hade tillagat. Shoppa en Salvar Kamiz sa jag nog också göra, för nu är det riktigt hett varje dag. Mina ögon dör här nere, så ljust, så måste köpa solglasögon med. En av studenterna härifrån som är i Sverige nu hade skrivit till mig igår och han tyckte det var riktigt kallt i Sverige. Haha. Och jag tycker det är riktigt varmt här nere. Snacka om ombytta roller. Ja, imorgon ska jag äta pizza på ett ställe med. Hoppas det är gott för jag längtar verkligen efter en pizza!

Lite bilder från utflykten idag:


Sumi, jag och Bithi. Uttam fotar.


Exotiskt.


31 dagar kvar älskling! <3

...så finns det rosa toalettpapper här. Något som skiner på toalettbesöken i alla fall :P



Väldigt intressanta blogginlägg idag ;). Sorry! Inspirationen slösades på målningen idag.

Har påbörjat oljemålningen idag. Startade med målningen på Fozzie, fast vet inte om jag är så nöjd. Å andra sidan är jag inte klar än så det kan ju bli bättre. Var riktigt kul i alla fall och tiden bara flög iväg. Tänkte jag skulle fortsätta imorgon om det finns mjölighet till det. När jag har påbörjat något vill jag ha det klart så fort som möjligt. Kan vara en ganska negativ egenskap också, för det kan sluta med att man inte är så noga som man från början ville vara. Fortsätter jag imorgon och hinner göra klart den ska jag lägga upp en bild på bloggen för er där hemma. Särskilt dig mormor, för du, som gammal konstnär i oljemålning, kanske kan ge mig lite tips och så.



Jag har ju berättat för de flesta om de stinkande toaletterna som inte går att spola. Tänkte att för att ni i alla fall ska förstå lite av vad jag känner för dem har jag tagit ett kort. Tyvärr fångar ju kortet inte den ljuvliga doften. En sak är säker i alla fall, tur jag inte valde att bo i singelrummet som ligger vägg i vägg med toaletterna. Fast ibland lockar det lite, för shiit vad min rumskamrat babblar om en massa strunt hela tiden. Kan bli riktigt irriterande på henne och sätter då på en film eller något. Då blir hon tyst, vänder sig bort från mig och filmen och sitter där under hela filmen. Någon gång frågar jag henne om hon inte vill kolla eller vad hon gör och får tillbaka ”Jag tänker.” Hon verkar riktigt tjurig så fort jag inte vill umgås med henne, men men, det ändras väl efter ett tag.

32 dagar kvar! Älskar dig David! Lycka till på intervjun =)

Har tecknat lite konturer på tavlorna jag ska göra, både den på mig och David och den på Fozzie. Jag tror att det blir bra, men det svåra är att få tavlan på mig och David att faktiskt likna oss. Är mycket bättre på djur :P..men det är ändå en utmaning att måla oss och jag ser fram emot försöket med olja även om det känns jättesvårt att måla människoansikten i olja.

Soppan blev jättegod och sparade en portion till imon med som jag bara kan värma upp. Nu har jag fått svar från resebyrån och de har bokat om resedatumet till den 4 juni. Yes! Vad glad jag blev!!! Kostade ungefär 450 kronor, så inte alls farligt.

33 dagar kvar tills David kommer hit. Längtar så mycket!! <3

Skulle skrivit ut bilderna på campus idag så att jag hade kunnat komma igång med målningen. Men först gick elen och var borta i någon timma och sen kunde de inte skriva ut på ett a4 vilket jag behöver för att kunna se alla detaljer. Lösningen blev att Tushar (läraren) som bor i stan skulle fixa detta till mig och ta med dem imon. På det viset slipper jag åka in till stan. Rätt jobbig bussresa, särskilt när solen gassar. Hela förmiddagen gick åt till att försöka skriva ut bilderna och besöka kreativa målarrum. Imon har jag en lektion och efter den tänkte jag sätta igång med målningen. Jippi!!

Idag är det första dagen som jag kan ta det riktigt lugnt på eftermiddagen och bara njuta av att vara själv på rummet. Plugga lite och kolla på film. Så härligt! Ni kan inte ana. Ska laga svensk soppa med potatis, morötter, blomkål, tomat, salt och svartpeppar. Åh så gott! Igår blev det bara mackaroner och ketchup för att jag var så hungrig när jag kom hem och inte orkade göra något annat. Nu ska ja kolla på film hehe =)

Älskar dig David.

Idag har jag fått det mesta inhandlat. Yes! Alla grejer för att komma igång med målningen. Måste bara in till stan och skriva ut bilderna jag ska måla av. Längtar, vill bara komma igång! Köpte ett fickminne för 50 kronor ungefär eftersom jag tappat bort det gamla.

Jag, Mir och läraren i målning handlade färg och tillbehör. Efter det åkte jag och Mir hem till hans ”flickvän” och han åt lite mat och jag drack te. Sedan stack vi alla tre och köpte resten av det som stod på inköpslistan eftersom Mir inte visste vart jag kunde få tag på allt. Vi åkte till en extra billig marknad och dit ska jag absolut igen innan jag åker hem. Efter shoppingen åt vi glass och sedan skulle jag åka hem. Men jag fick som vanligt inte åka hem själv, utan en student som bor i stan fick följa mig till campus för att sedan tvingas åka tillbaka själv igen. Usch va livrädd när vi åkte för en gång var en buss riktigt nära vår tuk tuk. Men han som följde mig till campus var lika rädd och hånade mig inte i alla fall. Efter att ha blivit tillsagd körde chauffören ganska lugnt och försiktigt i alla fall.

Träffade en tjej från Holland idag. Var riktigt trevligt för hon förstod exakt hur jag kände mig och jag förstod hur hon kände sig. Hon har pluggat i England i några år och pluggar nu för tillfället i Indien. Antropologi är hennes ämne, hon studerar apor. Lät riktigt roligt faktiskt måste jag säga.

Muslimer ska be fem gånger om dagen, men givetvis är det inte alla som gör det alla dessa gånger, det är endast dem som är riktigt, riktigt ”galna” i sin religion. I alla fall, fem gånger om dagen, första gången runt fem på morgonen, spelas ett kassett upp med ett böneutrop. Det är böneutroparen som kallar muslimerna till moskén, eller i alla fall till att be. Jag visste inte att en tjej inte får be när hon har mens. Kanske anses hon som oren vid det tillfället och får därför inte be.

Saknar dig jättemycket David, snart bara fyra veckor kvar tills vi ses igen!
Hoppas tiden flyger iväg tills du kommer hit och går riktigt sakta när du är här så vi hinner umgås
så mycket som möjligt! Älskar dig <3

Har lagat mat nu. Det blev nudlar med blomkål, lök och tomat.
Samt lite mjölk, ketcup, salt och peppar. Det blev jättegott.
Här är jag nästan vegetarian, för vet inte riktigt var jag ska köpa kött.
Ser inte så fräscht ut när köttstycken hänger längs vägarna.
Men har ätit på nån finare restaurang nån gång så har ätit lite kött i alla fall.
Sen ska nog jag och Munni laga till lite kyckling nån gång med.

Fast plattan här är mycket seg. Elplatta, saknar gasolen!
Dessutom har vi inget lock just nu. Men det ska vi köpa till lite senare.
Får lite saker inhandlade imon av Munni, som handduk, tunn filt å sånt.

Hoppas ni var försiktiga på isen idag vänner och älskling!
Saknar er! Fast mest David! Älskar dig snygging!

Studenterna tar avsked av Eva-Lotta och Josefina med en sista bild.



Mitt rum, fyra tjejer med mig, fast just nu är vi bara två.



Mitt område ;)..min säng och mitt skrivbord.



Böcker, modem, dator, och nödvändig mat!



Min grönsakskorg till matlagningen.



Elplattan som finns i rummet för att laga mat. Nice va?



Skorpor smakar de här som...riktigt goda!



Titta vad jag har hittat! Haha, och de smakar likadant ;)



Fick både chipsen och det sista svenska godiset från Eva-Lotta och Josefina.
Tack så jättemycket!! Hoppas resan hem går bra och snabbt för er.

Nu börjar det riktiga äventyret! Helt själv här nu, om man inte räknar med
Bangladesharna. Spännande för jag vet inte alls vad som väntar hehe..

Här firas verkligen alla hjärtans dag. Det är konsert på campus och ett speciellt program är anordnat för dagen. Detta kan till och med leda till att en hel del studenter inte närvarar på sina lektioner, fast här har lärarna förståelse för det. Lite annorlunda. Eftersom det är så uppskattat här nere och jag är borta från dig älskling, tänker jag extra mycket på dig idag.

Skickade iväg en pdf med illustrationer och text till David. Det här fick jag tillbaka:



Vad gullig du är älskling! Älskar dig <3

Bussresan startade vid 08.00 från campus och vi var framme vid lunch. På vägen dit såg vi en buss som nyligen trillat runt och åtta personer sägs ha dött. Väl på första stället, gick vi över en riktigt läskig och vinglig träbro. Trodde den skulle ramla ihop närsom. Scary! Tog ett dopp i mina banglakläder eftersom man inte får ha bikini här..Var en massa stenar i vattnet och jag skar sönder mina händer och fötter på några ställen. Men jag var inte den enda, alla som var i skadade sig lite.

Vi lämnade första stoppet efter bara en kort stund och åkte till en topp där vi såg massvis av lekande apor i buskar och träd, på avstånd tyvärr. Men åh så fina! Där var vi bara en liten stund och åkte istället till själva Cox Bazar stranden. Shit va det var mycket folk eftersom det var fredag. Den enda helgdagen här alltså. När vi kommit fram till stranden och satt oss ner för att äta lite mackor och sockerkaka blev solen genast täckt av typ 20 personer, om inte mer, som skulle at kort. Vi som hade blivit fotade hela dagen av folk som vi bara passerat och av alla som var med på bussresan försökte vifta bort dem, för vi var så trötta på dem! Vi ignorerade att prata med alla som kom fram och täckte för ansiktet några gånger när de försökte ta kort. En kvinna som var med på bussresan satt vid oss och sa till dem att ge sig av på bangla. I alla fall tror jag hon sa det för de lyssnade, men sen kom en grupp nya människor och på det viset höll det på ett tag. När vi varit där en liten stund gick vi och kollade lite i affärerna och köpte varsin glass och Josefina handlade en keps till sin lilla dotter som älskar kepsar. Innan vi lämnade platsen gick vi in på en restaurang och nanbröd. Åh så gott! (Glömde min mobil så tog inga kort, men lägger kanske in några kort senare från Josefina och Eva-Lotta.)

På väg tillbaka såg vi två bussolyckor till som nyligen inträffat. Två bussar hade frontalkrockat och fyra personer hade dödats. En buss hade kört av vägen och emot något träd och vält, där vet jag inte hur det gick men det såg inte särskilt bra ut. Efter tre bussolyckor på samma dag är jag nu livrädd för att åka buss! Jag blir oerhört förvånad om jag kommer överlevandes härifrån. Försökte sova hela vägen hem för att lugna ner mig själv lite, lyckades ganska bra i alla fall. Fast har beslutat att jag bara ska åka buss in till stan för att handla mat och shoppa, det känns ändå ganska säkert för den sträckan brukar det vara mycket trafik och tämligen låg fart. Å andra sidan ordnar säkert skolan något som vanligt som man måste åka buss till…

David, nu har vi varit tillsammans i 5 månader. Jag hoppas på mycket längre än så, älskar dig så mycket snygging! Längtar tills du kommer hit! Är så rädd ibland för att jag aldrig kommer få se dig igen, på grund av den här hemska trafiken. Det är fruktansvärt!

Jag, Josefina och Eva-Lotta stack iväg till den där toppen vi varit på tidigare och hade en liten picknick. Och vet ni vad, det kom några droppar regn och mullrade lite med. Första gången sedan vi kom hit. Men det var bara trevligt. Lite kakor och bananer fick det bli.


På väg upp till toppen för fika ;)

Sedan lämnade jag in en ansökan till Mir om att få åka hem några dagar tidigare eftersom skolan ändå slutar. Får hoppas på det bästa men han känns väldigt löjlig ibland. Han skulle ge besked inom en vecka och jag hoppas verkligen att det blir av. Men vad kan han göra egentligen? Bura in mig? Han verkar lite småtjurig så fort jag nämner återresan i alla fall. men gillar inte sånt här, tänk om jag inte får åka hem...

När vi kom till skolan idag var målarna sedan gårdagen kvar. De håller på att måla hela utsidan av byggnaden eftersom den bita färgen börjat nötas bort. Kan se riktigt läskigt ut när de är högst upp och inte har någon säkerhetslina. Byggnaden är ändå ganska hög!


Här ser ni killarna längst ner på stegen. Det är en till kille på taket som
hivar upp och ner spannen med färg som killarna krokat fast på stegen.

Har varit riktigt trött hela dagen idag och när jag nästan höll på att somna frågade jag om Sumee, en klasskamrat, ville följa med ut och ta en te. Och visst, det ville hon. Fick sedan sällskap av två andra killar i klassen, vilket som vanligt ledde till att jag inte fick betala mitt eget te. Visst är det gulligt att de vill betala bara för att jag är gäst som de säger, men jag vill ju inte låta dem betala varje gång. Ni som känner mig borde veta att jag inte kan låta någon betala saker för mig hela tiden utan att själv betala något ibland. Det känns verkligen fel!

Har varit i skolan en liten stund idag och haft ett samtal med Mir. Han säger mycket men gör nästan inget. Vet inte när vi kommer att åka till stan för att köpa oljefärgerna så att jag kan börja måla. Mitt första projekt ska bli en oljemålning på Fozzie, vill även måla av mig och David sen med och se hur bra det blir. Längtar tills jag kan börja!!! Pratade även med Mir om att åka hem den 4 juni, och då sa han att han måste diskutera det med sina kollegor och att jag måste göra en ansökan för det. Men varför skulle de ha något emot det om skolan ändå stänger den 1 juni. Blir så himla förbannad på honom ibland. De visste ju inte ens hur länge jag skulle stanna här från början så varför bry sig nu?

Hälsade på Munni en liten stund idag och hon lärde mig mer bangla och visade runt mig lite på studentboendet. De har något spel där som liknade corona/coronne, fast utan pekpinnar. De slår iväg brickorna med fingrarna istället. Ett pingisbord fanns det med och självklart tjejernas favoritsport; badminton kunde spelas. Killarna får inte komma in på tjejernas studentboende och vice versa. Detta på grund av att deras kultur inte tillåter att en kille och en tjej är tillsammans om de inte är gifta. När tjejerna här nämner något om en pojkvän kallar de honom för ”lover” men med det menas att de sitter och pratar och umgås. Inga kyssar eller något liknande. Visst finns det dem som försöker hitta tillfällen till det men blir de upptäckta måste de gifta sig eller bli trakasserade och misshandlade. Hemskt!


Munni, roommate and friend =)

Försökte även förklara för Munni idag att jag behöver få vara ensam ibland och efter en lång diskussion verkade hon förstå någorlunda i alla fall. Men det kommer nog komma ett flertal tillfällen då jag måste påminna henne. Att kunna vara själv ibland är nödvändigt för att klara av vistelsen här. Det är så tufft ibland!

Ja just det! Tjejerna ville att jag skulle vara med i deras volleyboll lag när kampen mot en annan skola börjar. Tyckte det var skitkul att de ville det. Och jag som älskar bollsporter, givetvis sa jag ja =D

David, du är bäst! Näst efter mig så klart ;). Älskar dig! <3

Idag har jag fått ett rum på Pritilotta Hall, en av tjejernas studenthus. Erbjöds ett single room men det var i alldeles för dålig shape och jag tog istället ett rum där det för tillfället bor två tjejer. Här finns inget kök och vattnet i kranarna är inte alltid tillgängligt. I rummet där jag ska bo har en av tjejerna en elplatta som jag kan använda för att laga mat. Tänker då inte äta i deras matsal för det visade sig vara exakt samma mat som i ”Teachers Launch” fast tillagat i en sämre miljö med dålig hygien. Blä! Det finns tyvärr inget kylskåp heller, så får se hur mycket pålägg jag kan variera min frukost med. Blir säkert antingen jelly eller ingenting alls. Kanske äter i deras matsal när det är frukost ibland i alla fall. Kan inte förklara vad det är som de äter men det är ganska gott, fast det är starkt. Skulle inte kunna äta det varje dag.

Jag och en av tjejerna, Munni, var och shoppade i stan idag. Anna, du skulle älska att shoppa här! En massa fina saker i din stil med guld och glitter och för så lite pengar! Jag köpte en jättefin morgonrocksliknande sak och en riktigt fin väska också! Till er som är nyfikna har jag lagt ut två bilder. Älskar färgerna på plagget jag köpte! Plagget har även ett svart nattlinne under och kostade sammanlagt 130 kr. Väskan jag köpte prutade vi ner till 78 kr. Priserna är som skrivet mycket låga här på grund av fattigdomen.

           

Vill köpa en till salvar kamiz i någon fin röd färg. Det finns många fina röda men de flesta har glitter och en massa annat, jag vill ha det simpelt och vardagligt. Nästa gång vi åker in till stan för shopping ska jag välja tyg och få den ihopsydd som jag vill ha den. Yes!

Bussen som åker in till stan är en speciell buss för shopping och endast för kvinnor. Det kostar ungefär 50 öre att åka in till stan med den och den stannar i tre timmar innan den åker tillbaka till campus igen. Avståndet mellan campus och stan är endast 22 km men det är så trafikerat att det tar ungefär 45 minuter. Alltid när man kommer hem från stan och ska snyta sig är man helt svart i näsan. Luften i stan är så dålig och riktigt skitig!

När vi blir bortbjudna på middag måste vi tillåta en person att äta samtidigt som oss, annars är det tänkt som så att värden äter efter gästerna. När vi äter i ”Teachers Launch” måste vi tillåta värden, när han har ätit klart, att få gå och tvätta händerna. Om en person kommer fram och vill prata med oss måste han be om tillstånd för detta, detsamma gäller när han ska lämna oss för att återgå till sitt. Detta är inget jag någonsin kunnat föreställa mig om där hemma. Känns bara riktigt weird.

Idag var det tänkt att jag, Mir och läraren i målarkursen skulle åka in till stan och köpa lite oljefärger. Detta blev dock inte fallet! Mir hade glömt bort det och kom med ett förslag om onsdag istället. Får väl se vad det blir av det, verkar inte vara lätt att få saker att hända här nere…

Jag bestämde att jag skulle åka hem den 27 juni eftersom jag då skulle ha varit här i fem månader. Dock har det nu visat sig att skolan faktiskt stänger i juni månad och öppnar igen i juli. Varför är det ingen som har berättat detta för mig tidigare? Verkligen brist på information! Jag ska kolla med resebyrån och hoppas att jag inte behöver betala allt för mycket för att ändra datum, har redan överskridit stipendiet. I alla fall, detta innebär att jag kommer att åka hem tidigare, vilket jag faktiskt är lite glad för. På grund av en viss pojkvän som jag saknar väldigt mycket känns det riktigt lockande, och varför inte om jag har möjligheten? Tre veckor sedan vi sågs sist snygging och sex veckor tills du kommer hit. När du åkt hem igen är det bara sju eller möjligen åtta veckor kvar tills vi ses igen. Svårt att låta bli att räkna :P… Love u!

I fredags bar det av. Sex timmar i buss, med nerverna på helspänn. Trafiken här är inte det lättaste att vara med om som svensk. Att sitta på högersidan i ett fordon känns livsfarligt! Vänstertrafik och en massa mötande fordon, som så illa kvickt vill fram blir som de där bussköerna man trängde sig i när man gick på gymnasiet. Nästan alla fordon man möter har en buckla någonstans och det är extremt sällan man ser en bil som klarat sig helskinnad. Inte alla bilar har heller fungerande lampor, och gatlyktor finns det inte heller många. I Dhaka fanns det trafikljus, men dessa stod alltid på rött och istället var det en massa trafikpoliser som stod mitt i vägen och dirigerade. Tutandet är också något som kan gå mig på nerverna. Inte ens 30 sekunder innan tutorna går. Detta får mig att undra om alla fordon under besiktningen till största del testas på tutan. Det verkar vara den viktigaste funktionen. David, när du åker buss från Dhaka till Chittagong, snälla, sitt på vänstersidan! Känns mycket säkrare!


Bussen stoppade halvvägs för en paus på 25 min. Det var härligt!

Vi blev bortbjudna till Ullah och hans familj på fredagskvällen och Golam med familj på lördagskvällen. Blev riktigt god mat. Särskilt hos Ullah, eftersom han tack vare Linda, hade gjort lite pommes och till och med hade ketchup. Yes!!! Jag blev överlycklig haha. Så tack Linda! På lördagen var vi även på Dhaka University och var även på ett litet studiebesök på en Tv-studio. Det var riktigt intressant med studiebesöket eftersom jag aldrig varit på en Tv-studio ens i Sverige. Önskar bara att jag fått se lite mer av redigeringen som verkar vara det roligaste.


Josefina och Eva-Lotta hade en liten föreläsning i Dhaka.
Efteråt var det ett gruppfoto

På hotellet vi bodde, fanns en riktigt lustig liten man. Han kom in till oss och sprutade en massa myggmedel, och till slut sa vi att det fick räcka, för han överdrev verkligen. Men han lyssnade inte och fortsatte spruta. Så fort han gått utanför dörren vände han sig om och lös upp direkt. ”Dinner??!” När vi hade avböjt flera gånger och han till slut gick brast vi ut i gapskratt allihop och var på riktigt lustigt humör resten av kvällen. Lite svårt att skapa samma känsla så ni läsare med förstår, men men… försökte i alla fall.

Tack för att ni läser! Jätteroligt att ni skriver lite kommentarer med! De är så välkomna så =)

Saknar dig David! <3

Idag har jag varit i skolan och träffat snubben ifrån finansdepartementet. Vi ska åka in till stan på måndag och köpa oljefärger och canvasdukar mm. Sedan kan jag sätta igång! Han målade förresten av mig på bara tio minuter. Skitduktig! Btw, han spådde mig med haha. Jag kommer att leva ett långt liv ;)…Det var skönt att höra, då kommer jag ju inte dö här, tänkte jag. :P..Jag med mina WorstCaseScenarios! Jag fick förresten porträttet och då kände jag mig skyldig att måla något till honom, så jag målade en av mina roliga gubbar på någon minut och signerade. Ser verkligen fram emot oljemålningens start =)

Var med Eva-Lotta och Josefina på deras lektion idag och hjälpe till så gott jag kunde. Allt fastnade rätt snabbt eftersom jag jobbat med Adobe innan och alla programmen är ganska lika. Så kunde bidra till lite hjälp och samtidigt lära mig hur man redigerar en film. Det var riktigt kul. Skippade maten i skolan idag och åt en apelsin istället och sedan direkt när jag kom hem. Har verkligen tröttnat på maten vi får i skolan, för det är samma mat varje dag. Var är fantasin!?! Igår lagade jag en soppa med en taste of Swedish spices. Var riktigt, riktigt gott. Något jag verkligen längtat efter är svensk mat. Och jag har bara varit här i knappt två veckor! Hur ska jag överleva? Jo, jag får åka in till stan oftare och sedan när Josefina och Eva-Lotta har åkt behöver jag förhoppningsvis inte äta i ”teachers launch” längre. Jag kollade förresten på vänner igår, och Joey åt som vanligt pizza. Åhh vad sugen jag blev!!!

David, ta med dig en svensk pizza hit är du snäll ;) 
Älskar dig <3

Igår började magen spöka igen, värre än tidigare. När jag skulle sova mådde jag illa hur jag än låg och jag kunde inte somna förrän vid tretiden. Jag var rädd att om jag skulle gå upp så skulle jag spy och det ville jag ju inte, så låg kvar i sängen och tvingade mig själv till söms. Skulle ha haft lektion idag vid nio, samt ett möte med en snubbe från finansdepartementet för att kunna börja mina konstnärslektioner. Ska bli riktigt roligt! I alla fall, jag kände att det var bäst att stanna hemma idag då jag fortfarande känner i magen. Har lyckats äta en banan, en macka och en halv pannkaka och det är åtminstone något. Vissa av bananerna här har kärnor i sig. Jag blev riktigt chockad när jag såg det första gången. Men bananerna är lätt mycket godare än bananerna hemma i Sverige. Imorgon ska jag nog kunna ge mig ut i det fina vädret igen. Har trots allt inte varit lika farligt med magen idag som på natten. Får hoppas att det försvinner helt och hållet snart!

En sak som jag trodde att jag inte skulle klara av så bra var det jag hade hört om tiggare. Har aldrig stött på det tidigare. Dock tycker jag inte att det har varit så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Visst känner jag mig taskig när jag inte ger pengar eftersom jag har så mycket mer pengar än vad som är normalt här. Priserna är otroligt låga, i alla fall om man kommer från ett land med så mycket bättre ekonomi än Bangladesh. Något som kan vara jobbigt med tiggare är att en del tiggare lätt kan springa efter en tuk tuk och rent av förfölja en tills de tröttnar. Ett scenario som är vanligt där vi bor är att tiggarna knackar och rycker i dörren in till varje hem. Här har dörrarna bara enkla hänglås, men är man hemma är det bara en regel som sitter för på insidan och den känns inte särskilt säker när de rycker och har sig.

David kommer hit den 22 mars. Jippi!! Som jag längtar tills du kommer älskling!

Idag testade jag och Eva-Lotta på lite volleyboll. Här får tjejerna inte vara med och spela, men vi fick iaf va me efter en stunds diskussion. Såg inte så ljust ut först! Men när vi väl fick spela var det roligt, dock var det lite väl mycket folk på planen, så kunde varit mycket roligare. Sedan var det folk som kände varann som bara passade till varandra. Och självklart fanns det den där personen som tror sig vara överlägsen alla andra. Jag hoppas på att få vara med och spela fotboll med, när det är tid för det =)


Ödlan som bor hos oss ;)..riktigt söt faktiskt, och kan låta så sött me hehe.

Vi fann också till vår glädje att vi kunde köpa mjölk och mjöl i affären här vid oss, så det blev pannkakor ikväll. Eller i alla fall något som liknade pannkakor och smakade ungefär som det :P...Mumsigt med något annat än ris haha

Idag har jag närvarat på två av mina lektioner: Newspaper Editing & Display och Public Relations. Jag hängde med riktigt bra fast lektionerna var blandat på både engelska och bangla. Får se hur det går hädanefter. Det känns inte som att det tar utbytet på allvar, men jag hoppas verkligen inte att det är så. Dumt är att här läser de flera kurser samtidigt och under en 18 månaders period. Alltså kommer jag bara att läsa en liten del ur varje kurs jag valt. Hoppas att det löser sig ändå för jag kom inte hit bara för att vara en svensk ikon.


En man som bygger ett hus med en massa andra män som inte syns på bilden :P

Efter mina lektioner närvarade jag vid Eva-Lottas lektion och agerade skådespelerska för de studenter som skulle lära sig att filma. Det var ett riktigt roligt uppdrag och jag trivdes bra. Fast inget drömjobb för mig inte! Frågade Razib Mir, som är rektorn, om det gick att fixa så att jag kan ta lite målarkurser också. Han trodde att det skulle kunna ordnas så jag håller tummarna. Vill verkligen!


Liberation monument. Till minne av alla de som kämpade för det bangladeshiska språket.

Jag har inte haft möjlighet till Internet de senaste dagarna men har ändå fortsatt skriva. Har lagt ut information om de två tidigare dagarna idag också, så att ni ska kunna läsa vad som händer här, tusentals mil hemifrån. Hoppas att alla ni där hemma mår bra och lever trots kylan ;)

Jag blev riktigt glad idag när jag såg att jag hade fåtten hel del mejl från vänner och familj. Tack för att ni skriver! Så skönt att höra ifrån er!

Igår fick jag mitt första sammanbrott. Fick panik på picknicken då alla skulle ta kort och dra i mig i flera minuter. Jag är ingen prydnad som kan släpas runt lite var som och jag är absolut inte en människa som saknar känslor! Studenterna var så glada för att se en västerlänning som dessutom ville följa med dem på en picknick i den fina ”Tea garden” att de helt enkelt inte kunde låta mig vara ifred om ens i någon minut.

När vi startade den långa bussresan härifrån fick jag reda på att 75 personer skulle in i bussen som bara hade säten för 34 personer. Panik! Igen. Här är säkerheten i trafiken inte lika hög som i Sverige. Likaså gäller husen/lägenheterna. Galler finns på vartenda fönster och balkong för att hindra inbrottsförsök och klockan 22.30 stängs även dörren/grinden med hänglås. Ett hushåll har nyckeln till denna grind. Börjar det brinna i den lägenheten är det ganska så kört om man inte överlever ett fall på omkring 17 meter.

För att återkomma till bussresan och picknicken, just det, 75 personer i en buss för 34 personer. Ganska så bisarrt för oss svenskar. Bussresan kändes extra instängd och jag började undra om Tea Garden verkligen var värd dagstrippen. Så småningom kom vi fram och alla började som sagt ”klänga” på mig för att ta en massa kort. Detta var för andra gången under resan och jag bröt ihop och sa till dem att jag inte ville vara med på kort längre och gick därifrån för att sätta mig i lugn och ro för en gångs skull. Fastän flera kom fram och frågade hur det var med mig orkade jag inte säga ett ord mer än ”leave me alone for a while, please”. Då fattade de vinken och jag blev lämnad ensam med mina rinnande ögon och sökte tröst i att ringa David som tyvärr inte svarade. Som jag saknade dig då och önskade att du varit där hos mig!

Efter ett tag kändes det bättre och mitt sammanbrott var över. Jag hade roligt hela dagen efter det och t.o.m. bussresan tillbaka njöt jag av hur bra dagen trots allt hade blivit till slut. Vi hade lotteri och jag köpte en lott och fick en lott. Och vet du vad mamma!? Jag vann på båda två och de andra studenterna tyckte jag hade en sådan sabla tur, för så många priser var det inte som delades ut! Haha. Lärde känna en go tjej, Sumi, som jag skrattade en hel del med. Det var dans och sång hela bussresan hem och självklart så stannade vi för en kopp te allihop. Jag fick skriva ihop lite texter och autografer till en del tjejer i gänget och de blev glatt överraskade när jag skrev mitt namn i bangla.


På picknick mitt ute i Tea Garden! Riktigt trevligt!

Här betraktas jag som en kändis och ibland önskar jag att det inte hade varit så. Det är första men säkerligen inte det sista sammanbrottet jag kommer att ha under min tid här. Jag vet att de bara vill väl och att de inte menar något ont, men det känns som att allt jag vill är att vara själv ibland. När inte ens det går är det självklart att jag mår lite dåligt. I alla fall eftersom jag är van vid att kunna vara för mig själv hemma i Sverige. Men, som jag sa till dem, i mitt lilla tal (man får alltid hålla en massa tal här btw) så måste jag bara försöka vänja mig vid hur det är här och då kommer det givetvis efter ett tag att bli bättre. Det tar bara tid att vänja sig då det är en enormt stor kulturkrock!

I lördags var det Hindufestival vilket är en av de största festivalerna i Bangladesh. Sedan halv tolv på morgonen gick jag runt med en röd prick i pannan. Den sägs stå för välfärd och trygghet och skyddar mot allt ont i världen. Detsamma gäller den gula blomman som delades ut i småbitar till alla närvarande vid festivalen.

Efter att ha närvarat en stund på festivalen åkte vi tåg in till stan för att äta middag hos Rawshon. Riktigt god mat hade hon och hennes mamma lagat. Vi fick mat och dessert och tårta och blev proppmätta. Men shit va mycket socker de ska ha i en hel del ätbara saker! Inte konstigt att tänderna är helt svarta i kanterna på de flesta man möter.

Vi tog en tuk tuk tillbaka till campus och väl där drack vi te och jag imponerade studenterna med att komma ihåg hur jag stavade mitt namn, och följden blev applåder. Yey! Fast en hel del meningar bangla som jag lärt mig tidigare kom jag tyvärr inte ihåg så det får jag bakläxa på. Efter teet hoppade det runt en massa killar som slog på trummor, viftade ut en massa rökelse och dansade. Likaså dansade tjejerna. En riktigt häftig känsla var det att vara där och bevittna denna festival! Ingenting i jämförelse har jag varit med om tidigare.



David har bokat flygbiljetter nu och kommer hit i april. Jag längtar så otroligt mycket till dess! Hoppas du får det kul med grabbarna ikväll! Älskar dig <3